Som tröstshopping kanske.

Jorå, jag är fortfarande sådär löjligt glad me rusande lycka i blodet å allt, men denna dagen kunde jag gott hoppat över.
Det är väl nåt me tisdagar kan jag tro. Nåt som gör att allt inte bara kan få va sådär strålande bra utan måste kasta nån slags skit. Idag innebar den skiten en jobbdag som aldrig ville ta slut, me lite fler nej än vad jag tycker är ok. Jag gillar inte nej, särskilt inte när jag förväntar mig ja.
Dessutom är det där helglängtet så intensivt att det går ungefär två timmar på varje minut.

Kanske att dagen kan få sig ett uppsving om jag köper nya skor? Det är definitivt värt ett försök iallafall. Den som säger att man inte kan köpa lycka (om än tillfällig) eller tröst har uppenbarligen aldrig hittat de perfekta skorna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0