Som växlande molnighet.
Man tycker att det ska vara fint väder när man åker till Solens och Vindarnas Ö. Å det kan man ju tycka, utan att för den skull få särskilt mycket för det.
Me andra ord var det mer regn än sol i helgen, men som jag sa till min radiokollega redan i fredags - när vädret växlade lika mycket som jävligheterna å härligheterna; det är som livet.
Vem har sagt att det ska va enkelt, egentligen?
Jag hade i vilket fall en fantastiskt härlig helg på ön, omgiven av människor som jag tycker om å som är lika sköna att hänga med oavsett om det är på en solig gräsmatta, kaffedrickande på en regnig uteservering inlindade i filtar eller roséberusade på en stökhärlig pub. När man trivs me livet behöver saker sällan va svårare än så å då kan vädret göra som det vill.
I lördags, när det faktiskt var en liten stunds solsken, gick vi me släpande steg på kullerstensgator dit turisterna inte har börjat vallfärda riktigt än, å bara trivdes. Precis då kändes den där känslan extra tydligt. Detta är livet. Att man trots bakiströtta ögon, å utan att veta säkert vad varken just den dagen, alla dagar framöver eller ens nästa steg kommer att innehålla, ändå kunna må sådär från tårna bra.
Jag vet att jag ibland kan ha bråttom - både bokstavligt å bildligt - när jag vet vart jag vill, men det är inte för inte som jag också har myntat uttrycket "snabb är inte alltid bra". Jag har sagt det hundratals gånger, å ibland påminns jag extra om det, men faktum är att om känslan av välmående finns i grunden behöver man inte ha bråttom nånstans alls. Det värsta som möjligen kan hända är att man blir lite blöt, å att de platta skorna blir mer använda än ett par sandaler me klack.
Ovan molnen är himlen alltid blå. Så är det sagt.
Kommentarer
Trackback
