Golfironi.

Jag är tjejen som nog har största golfgarderoben i stan för att vara en integolfare. 
Lite för att jag en gång kanske tänkte bli en golfare, men mest för att min dåvarande sambo hade en golfbutik å därmed kunde ge mig bra rabatt på annars dyra kläder. 
Så pikéer, rutiga byxor, tröjor, jackor, kepsar trängs med klänningar å toppar - som hade sett ganska vanliga å ogolfiga ut om det inte varit för en speciell å typisk liten ficka - i redan fulla garderober. 

Min inställning var redan från början att om man inte kan spela bra kan man åtminstone vara snygg. Sambon tyckte snarare tvärtom, att man måste ha en viss nivå på sitt spel för att kunna bära kläderna. 
I vilket fall spelar jag inte längre. Egentligen inte då heller för den delen. 
Men jag blir sugen varje vår, det blir jag. Främst på att klä mig i mina snygga kläder å bara slå lite bollar. Sådär som att man försöker hitta tillbaka till formen efter en lång vinter, fast jag snarare försöker hitta nån slags form alls. 

Förut ringde han, ex-sambon, å frågade om jag kan tänka mig att ta på lite nya golfkläder. Årets modeller. 
Eftersom jag ju inte kan säga nej så lovade jag såklart det å har därmed typ fem veckor på mig att komma i form.
De nya modellerna ska nämligen visas för ca hundra golfande kvinnor på en liten modevisning.  
Jag. Modevisa. Golfkläder.
Ironin är total.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0