Som att bli gammal. Snabbt.

Började dagen med frukostmöte på en av Rondellstadens gymnasieskolor.
Jag var där i form av mentor för en elev.
Jag har alltså en egen adept, som det så fint heter. Bara en sån sak låter ju inte klokt eftersom jag nyss gick ut skolan själv. Eller... ja alltså.. nu var det visst ett tag sen, vilket slog mig hårt å intensivt när jag klev in i matsalen där eleverna satt samlade.
Människor är för mig ganska jämlika oavsett, tänker inte så mycket på ålder hit eller dit - tvärtemot vad man kanske kan tro när man läser mina åldersfixarade blogginlägg - men mitt i en stor grupp gymnasieelever var det plötsligt den enda tanken.
Det var helt enkelt väldigt längesen jag kände mig så vuxen, ja rent av gammal, som i morse.
Kom på att de ju faktiskt ser mig precis så. Vuxen. Gammal.
En tanke me dubbel känsla, som både jobbigt å ganska kul faktiskt.
För trots ansvarsfullt jobb, lägenhet, lån, bil, dotter å rynkor runt ögonen är det ibland inte så särskilt stor skillnad på mig å dem. Jag gråter också över kärlek, himlar me ögonen över mina föräldrar när de inte fattar, å tonårssover till tolv ibland - fast då har jag visserligen en gruvlig ångest för att halva dagen har gått när jag vaknar - precis som vilken ungdom som helst.
Me andra ord är ålder fortfarande en siffra som ska spenderas. Den blir bara lite tydligare ibland.


“You will be better advised to watch what we do instead of what we say.”

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0