Som att veckan tar ut sin rätt.
Jag vaknade med en osexig smak av rödvin i munnen i morse, efter vad som kändes som en kvarts sömn men faktiskt var betydligt längre, och försökte peppa mig själv till att släpa mig från sängen till duschen. Sista dagen innan helg och sovmorgon, kämpa! Lyckligtvis kom jag inte på förrän senare att jag tyvärr inte får sovmorgon imorn heller, eftersom dottern ska spela fotbollsmatch redan på förmiddagen, annars hade jag eventuellt stannat kvar under täcket.
Nåja, de där rosa ögonen börjar kännas bekanta i spegeln nu, så det är bara att köra på. Smink och kaffe är min räddning och mitt mesta umgänge.
Tyvärr innebär allt det hektiska att mitt bästa umgänge har fått stå åt sidan. Kalmartrippen gjorde att det sedvanliga onsdagshänget me fina P gick i stöpet å på nåt sätt vänder sånt lite upp å ner på det mesta.
Kollegan konstaterade skrattande - när jag svor över sushirullen på lunchtallriken framför mig förut - att jag har haft bättre dagar. Han har rätt. Man kan väl helt enkelt säga att jag inte direkt kommer att få nåt pris för att vara dagens solstråle eller så. Passade på att varna eftermiddagens sändningskollegor oxå - my way or the highway idag, ge fan i att jävlas. Såna varningar bör tas på allvar.
Men jag vet att jag kommer bli lite piggare å gladare ändå sen, när sändningen drar igång å de tre underbara tjejerna som kallar sig Cookies n Beans kommer å kör en livespelning för oss.
Då måste man bara älska sitt jobb, och le åt det faktum att det trots allt är fredag.
