Som att ha Rom.

"Vi kommer alltid ha Paris", så heter en trallvänlig sång i den av mina spotifylistor som rullar mest. Jag skulle vilja sjunga "Vi kommer alltid ha Rom", och då mena staden, inte drycken- även om den förvisso inte är att förakta. För min längtan efter Italien är på inga sätt bortglömd, å inte blir den mindre heller.
Det är väl mitt sydländska blod å min obotligt romantiska ådra som håller fast vid denna längtan kan jag tro. Det, och det faktum att jag tycks bli konstant påmind från olika håll.

Kanske blir det först nästa vår som är vår i Rom. Men även om jag längtar så att det nästan värker i bröstet så gör det inget om det dröjer. Ibland måste tiden få hinna ifatt. 

Tills dess får jag dricka vin, och Rom i regnet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0