Som att säga ingenting. Just nu.

Man kan säga att jag har den där känslan av att vilja säga/skriva något, men inte ha ett endaste något kvar att uttrycka. Eller tid att uttrycka den på. Framförallt har jag fortfarande ingen fungerande dator hemma, vilket stökar till det extra. Men om det vill sig väl så har jag åtminstone det sistnämnda redan imorn å då är vi ett steg närmare långa funderingar om hur andra tänker som jag ibland, å om hur jag älskar solen, å om hur man ibland kan va så ful för att nästa dag äga världen. 
Men nu ska jag sätta mig i min solvänliga bil, älska livet å hämta dottern. Sen ska vi göra det vi gör bäst: shoppa å äta glass.
För att vi kan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0