Som att vara mitt i det intensiva.

Då och då kan man också önska att det där askmolnet kom och la sig över hela pusslet, så att inget kunde göras å att tiden fick en chans att hinna ikapp. När det är såhär vansinnigt mycket på både jobbet å privat att man måste tvätta kläder mitt i nätterna, använda all biltid till att prata i telefon - fast jag vet att det är livsfarligt, om inte annat för att jag glömmer bort vart jag är på väg - handla födelsedagspresenter på vägen till möten eftersom luncherna när man annars skulle gjort det är just möten, planera kalas medan man kisspausar å kombinera jobb med vindrickande kallat AW för att ens ha nåt som kallas socialt liv, DÅ kan man önska sig ett askmoln. 
Men faktum är att jag presterar bäst såhär, när jag måste. Min högklackade vana trogen är jag redan på tå.

Och jag är inte ensam om att ha det såhär hektiskt, jag vet. Varje år är det samma visa med födelsedagar, studenter, konfirmationer, bröllop och allt som hör därtill, avslutningar för något å uppstart för annat. Det ska dessutom hinnas grilla me vänner, sippa vin på uteserveringar, å allmänt leva sådär som man gör när man bor i ett land då utomhusvistelse i längre stunder är förpassat till några få månader per år.

Igår lyckades jag, förutom att jobba mina åtta timmar, hinna med ett frisörbesök, en familjefest med dotterns klass - inklusive fika och den tid det tar att köra sex mil - och tre maskiner tvätt. Sen packade jag väskan för ett dygn i Kalmar som börjar om en stund; jobbmöten å allsvensk fotboll är ingredienser i den. 
En helt vanlig dag i min vanliga vecka i mitt vanliga liv.
Jag hör Malena Ernman-parodin eka i mitt huvud: Inget konstigt aaaalls...

God morgon Onsdag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0