Som en liten sten.

När jag va liten fanns en stor sten hemma i vår trädgård. Omgiven av blommor va den en ö där vi lekte, en hel värld där vi kunde gömma oss.
Nu när jag tittar på den är den ingen ö längre, bara en sten mitt i ett land, å inte ens så särskilt stor heller.

Det handlar om perspektiv, vad man har att jämföra me i sin värld.
Ibland kan jag känna att jag vet för mycke - att mina erfarenheter är för stora för rimliga jämförelser - å när man väl vet är det svårt att nöja sig me mindre.
Ibland önskar jag att jag kunde få va liten igen, bara för en stund. Som på den där stenen när man var oåtkomlig för världen runtom å ett sommarlov var en evighet.
Då innan man visste bättre men ändå, precis just då, visste det bästa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0