Angies Värld

Såhär skrev jag - i en annan blogg som tillhör ett annat liv - för ett år sen:

"Det slår mig att det va ett tag sen nu som jag kände fullkomlig lycka.
För stunden, visst. Men i grunden.
Sådär ända in i märgen lycklig. Längesen.
Jag kommer inte ihåg när.
Det är sorgligt tycker jag, att närma sig tretti å inte komma ihåg lycka.
Å andra sidan kommer jag knappt ihåg när jag hade ett normalt liv heller.

Jag tror jag behöver göra en efterlysning, kanske nån har sett mitt liv.
Jag vet inte riktigt när det försvann. Eller hur. Men jag vet att det är borta.
Å jag kan ge en bra beskrivning på hur det såg ut. Kanske tillåme lämna hittelön.
Återigen. Sorgligt.
Jag borde va på toppen nu. Trettio å fabulös.
På riktigt."

Och såhär:

"Inser att jag hade blivit en bra flygvärdinna.
Såna har ansvar för massa folk, ser till att alla har det bra.
Flänger hit å dit, sminkar över tröttman, ler på rutin.
Jag är en flygvärdinna. Fast me noll flyg.
Inte ens me lite luft under vingarna."


Sorgligt, eller hur?
Det läskiga är att man inte riktigt märker när man hamnar där, utan plötsligt är det bara en skrämmande verklighet som man inte riktigt vet hur man ska ta sig ur.
Så jag läser ibland, å påminner mig själv.
Jag vill aldrig bli en flygvärdinna igen, jag vill bara flyga.