Som tisdagstypiskt.

Idag ska bli en sommardag av rang säger de. Fantastiska siffror på termometern å klarblå himmel - som gjort för att åka omkring i en bil utan tak alltså. 
Men jag ska sitta i ett konferensrum me regionskollegorna, gå igenom siffror å lära mig ett nytt system som hjälper mig i mitt jobb. Hela dagen. Man kan hålla sig för skratt. Eller helt enkelt konstatera att det är tisdagens sätt att jävlas lite.

Men det ska ju bli fint väder hela helgen, å jag är nästan bara ledig i flera dagar. Kanske åker jag nånstans, kanske blir jag kvar i Rondellstaden, det bästa är att jag faktiskt kan göra precis som jag vill.
Igår började jag å Hanna - som bor i Sthlm å inte är i min närhet särskilt ofta - spåna lite på samma sätt om när vi skulle kunna ses, för plötsligt blev det lite akut längt efter en roadtrip till en kust me massa skratt å prat å vin. Som om vi måste ta igen en massa förlorad tid eller så.

Jag har nån slags konstig känsla i mig, som att jag behöver sjunga Winnerbäckvemodiga sånger å sakna nåt fast jag inte vet vad. Den kom igår kväll å stannade lite kvar över natten. Inte sådär att den tar överhand, men den stör mig. Jag kompromissar me en gladare sång, som för att skratta tisdagen lite i ansiktet.


"vi är lördagens änglar som virvlar i stan
vi är dom som du hatar en söndag på dan
vi är dom som kan skratta åt allt som är svart
vi är dom som har hjärtan av ädel titan

vi är änglar med blickarna högt i det blå
vi är dom som förlorar men jublar ändå
vi är dom som kan skratta åt allt med varann
vi är dom som kan gråta när ingen ser på

vi har solen i ögonen
och spilld mjölk överallt
det stinker av gammalt groll
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"


God morgon världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0