Som min bil å jag.

När kvällens regn föll och jag - för första gången sedan solen tog över väderprognoserna - hade fyllt rummet me värmeljus somnade dottern tacksamt i mitt knä efter vad som måste kallas en väldigt produktiv dag.
Jag har putsat lägenhetens alla fönster, städat, tvättat, shoppat skor, druckit kaffe hos exets föräldrar och svurit lite över skiten på tv som kallas sångtävling. Och just det, jag har köpt bil oxå. En svart cabbe som är totalt tvärtemot den familjebil jag har haft de senaste två åren - förvisso skön att köra, men i övrigt tråkig å på inget sätt jag. Nu, äntligen, har jag MIN bil. På riktigt.

Nästa helg åker jag till Västkusten, där både bilen å lillebror väntar, å jag ska virvla genom dagar å nätter tills jag kör hem i ett rus av lycka blandat me vemod. Helgen kommer att innehålla många kära återseenden, och just därför oxå den välbekanta klumpen i bröstet när jag åker därifrån. Det är sen gammalt. 
Men som jag längtar ändå! 
 

"Å vad du än gör med mig nu, å vad du än försöker säga nu så får du mig ändå
om du trollar bort mig långt från dig, å lurar hem mig med dina sämsta trix, så får du mig ändå..."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0