Som att tro på tisdagen.

Och det slår mig att om bara tio dagar är det jag som andas västkustluft, kramas me lillebror och - högst troligt - dricker rosé i ett vimmel av härlighet.
Det, och mitt eventuella bilbyte som kanske kan ske redan idag, gör detta till en potentiell undantagstisdag som bekräftar regeln. Jag har prickiga skor me kilklack å solen ler över Rondellstaden som om den aldrig gjort annat.

Våren är, trots pollen, min absolut bästa årstid! Påminn mig, om jag nånsin skulle få för mig att utnämna sommaren till detsamma. För fasen, det är ju nu allt ligger sådär grönt å ljuvligt framför oss - inga löften är för stora å inga drömmar är för omöjliga. (Om man nu inte menar drömmar som innehåller djungeltour i Warsawa å såna knäppa saker förstås)
I vilket fall är jag sjukt peppad på livet, stundtals nästan sådär lite överspeedad, å jag har en fantastiskt skön känsla som säger att allt ordnar sig till slut. Det är det enda jag behöver veta -jag har egentligen ingen aning, men tron är tillräckligt stark- just nu. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0