Angies Värld

Det gick faktiskt lättare än förväntat att lämna Göteborg igår. Inte sådär så att jag jublande såg staden försvinna i backspegeln, men åtminstone utan den vanliga ångestklumpen i magen - den som gör att jag bara vill gråta å sjunga Winnerbäcksånger om att nånting är kallt å nåt annat är dött.   
Faktum är att jag istället sjöng country, skojade me lillebror som satt jämte mig å kände att helgen var superhärlig men inte omöjlig att släppa till handlingarna.
Så går en dag i våra liv och kommer aldrig åter.

Missförstå mig rätt - jag älskar fortfarande Göteborg. Älskar. Om jag kunde sätta en kanyl i armen å lixom knarka själva staden så skulle jag göra det, men den är inte längre mitt enda rus. Dessutom regnade det igår - samtidigt som Rondellstaden bjöd på strålande solsken - och jag fick bekräftat att Svenssonsöndagar i IKEA-land ser likadana ut överallt.


Om ansiktet fortfarande är stelt i en skeptisk min efter att ha läst raden om min countrysång - lillebror hade en exakt likadan innan han hörde själva sången - kan jag berätta att det finns få saker som är så bra på att sudda sura miner som svängig country. Sitter man sen i en ny å väldigt solvänlig bil gör det såklart inte saken sämre.