Som då. Fast nu.

Och ibland finner man sig själv, en onsdagmorgon på pressbyrån, å lixom påminns om den där tiden då man inte behövde bry sig om att plattången precis har gått sönder.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0