Som en annan slags november.

"Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än"

För exakt ett år sen citerade jag Håkan, så som jag gjort förr å skulle göra många gånger sen.
Det handlade om hopp, å om att en dag få tillbaka i bra det man har betalat i dåligt genom livet, i nån slags försök att hålla modet uppe och inte lägga sig under den snö som då föll.  

"Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen"

Nu tror jag att jag är där, precis när en del av det där bästa händer, för det känns lite som att jag är prinsessan i min egen saga. Fast snarare i en lycklig början av en fortsättning på nåt stort, och ibland måste jag bara nypa mig i armen för att förstå att kärleken är min.   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0