Som en tisdag till handlingarna.

Nackdelen med att ha en blogg som är skriven som en öppen dagbok är just att det är som en öppen dagbok. En möjlighet för alla som vill att läsa vad som händer, och vad som har hänt, i mitt liv. Saker som ibland kan bli lite fel när de levereras sådär svart på vitt utan att man egentligen har bett om det.

Alla har vi en historia, men skillnaden mellan mig å många andra är att min är nedskriven, ihågkommen, trots att den är lika passerad som vilken gårdag som helst. Jag säger inte att jag ångrar nåt jag har skrivit, för det är mitt liv å saker som en gång har hänt å betytt något, jag säger bara att ibland kan det vara bättre att låta hänt vara glömt.

Idag tillexempel, var en sån dag som jag faktiskt önskar vore glömd från första stund. Efter en försovningsstart å en idiotomväg till jobbet på grund av att de bygger om typ hela Rondellstaden följde möten som krävde mer sinnesnärvaro än vad jag egentligen hade för stunden, å tankar som inte borde få nån plats alls om allt följde drömmen om den perfekta världen - vilket förvisso aldrig har hänt innan, men hoppet är som bekant det sista - så jag kunde faktiskt inte ens förvänta mig några underverk av hästen jag satt upp på ikväll, vilket förmodligen innebär att jag borde vara tacksam att jag åtminstone inte träffade ridhusgolvet från den höga höjden.

Alltså, kära vänner, vad jag menar är att jag har haft en riktig jävla tisdagstisdag, som jag nu dessutom har dokumenterat för all framtid, fast med förhoppning om att inte behöva läsa om den nånsin igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0