Angies Värld

Nu är vi där. I den där tiden när det är mörkt när man kör till jobbet å mörkt när man kör hem (med bilen som fått vinterdäck å med det blivit mycket fulare å tråkigare), man får plötsligt känslan av att kvällen är slut innan den ens har börjat och man vet att detta är bara början.
Men hörrni, det är ju inte konstigt att folk blir depreimerade! Snarare konstigt om man inte blir det.
Idag blev det lixom aldrig riktigt ljust ute. Det bästa dagen kunde erbjuda var nån slags ljusgrå ton innan det började mörkna igen nångång efter lunch.
Det är väl nu man måste samla andra ljusglimtar i livet, ni vet, såna som gör att man blir lite varm inombords, som får blodet att rusa snabbare, eller smälter hjärtat till en sjö av kärlek. Jag har lyckligtvis några perfekta varianter av just såna ljusglimtar  - dottern som pussar godnatt, mannen som kan få mig att le tillåme på tisdagar å fast han är många mil bort, torsdagar i stallet me bästa P, drömmar om solvarma stränder - som bär mig genom det mörka å kalla. Det, och otaliga hundrapack värmeljus.