Som en film(tids-)optimist.
Då när man hyr fem filmer - i ett väldigt söndagsynkligt stadie av bakis - å lyckas inbilla sig själv att de tre man inte hinner se just den dagen man ligger som ett litet paket i sin soffa hittas tid för senare under hela den veckan man ju ändå har på sig. Nånstans där, i den himla fina inbillningen att tid finns i mängder, var det en bra idé. Nånstans där, fanns ändå en tro på att livet skulle bli annorlunda innan veckans slut.
Jag lämnade tillbaka mina fem filmer igår när en vecka hade gått, å som vanligt hade jag bara hunnit se två av dem (vilket för övrigt var de två filmer jag redan hade sett, men som jag hyrde om för att de var så bra å därmed idiotsäkra kort, eftersom jag inte orkade bli besviken på film i gengren romkom just den dagen).
Det kommer eventuellt aldrig bli annorlunda, men jag kommer förmodligen alltid hyra fler filmer än vad jag nånsin hinner se å jag kommer nog aldrig sluta hoppas att det plötsligt händer.
´
Hej, jag heter Angie. Jag är tidsberoende.
Kommentarer
Trackback
