Som vanligt.
Jag borde ju sova, särskilt me tanke på att jag inte varit på mitt bästa humör idag å därmed borde vilja bli av me denna dagen så snart som möjligt, å kanske framförallt eftersom ögonlocken för länge sen tyngts ner å bett om nåd. Men precis som vanligt när helgväskan packas fastnar jag me mina sånger, knarkar texter som om det inte fanns nån morgondag å för varje sån gång blir jag mer å mer kär i Håkan å hans lite falska toner som ger mig sanningar å fyller på min västkustlängtan.
_
_
_
Det är ytterligare en helg med bröllop, en tågresa bort vid en kust. Jag borde vara bara glad, men det är nåt litet som stör, ungefär som när man får skoskav av sina allra vackraste skor.
"Ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans..."
Kommentarer
Trackback
