Som att vänta på nåt gott.

Rondellstaden visar sig från sin allra regngråaste sida, och det faktum att jag möjligen drack vin lite för sent igår hjälper lixom inte ögonlockens kamp mot gravitationen. Helst skulle jag vilja glida ner i ett varmt badkar - såklart ett såntdär stort som kan göra bubblor, om man nu får önska menar jag - med lite tända ljus runtomkring å skön musik i öronen.
Nu har jag inget badkar, men däremot en ganska skön och i allra högsta grad värmande, plan för kvällen. Så att hela min kropp skriker Mitt kungarike för ett badkar! är inget vi behöver bry oss särskilt mycke om. Som Håkan sjunger; känn ingen sorg för mig Göteborg. Ingen alls. Jag ska enligt säkra källor bli lite bortskämd nämligen, och på en kall onsdag är det värmande nog.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0