Sommarlängtan i februari.

Idag skiner solen. Om man blundar hårt, å ignorerar allt det där kalla runtomkring, kan man nästan känna den där känslan som bara solen kan ge när man lyfter blicken från marken å vänder ansiktet mot himlen.
Jag saknar sommaren med alla mina sinnen. Sand mellan tårna, doften av sol å hav, värmen, måsarnas skrik, en härlig stund med vänner på en solig uteservering. Jag längtar efter att gå barfota i gräset, å doften av nygrillat från trädgårdar där äppelträden blommar.
Det finns ett sommarhus, högt upp på en västkustö, som mannen kallar sitt andra hemma å som jag längtar efter att få lära känna. Där kan man andas havsluft å njuta av tystnaden, sitta på en klippa å se båtarna som seglar förbi, eller ta skydd från sommarregnet framför brasan. Å när man tröttnar på tystnad å stillhet går färjan in till fastlandet å den där staden som för alltid är lite förtrollad i mina ögon.  

Idag skiner solen. Så trots att man alltid bör leva i nuet, eftersom tiden går fort nog ändå, kan jag inte låta bli att drömma mig bort till sommaren en stund, på en kall vinterdag i februari.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0