Som att längta sig lite tillbaka.

Faktum är att himlen är lite vackert rosa om jag tittar bort mot mitt söder, där jag sitter på kontoret som har utsikt över en gråkall järnvägsstation där tågen kommer och går, men jag kan ju ändå inte låta bli att sakna utsikten som mötte oss varje morgon, med ett löfte om en ljuvlig stundande dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0