Som mittemellan.

Det finns dagar då jag blir liten å svag å alldeles osäker på hur mycket jag orkar å hur stort jag räcker till. Det händer att jag vill gråta å bli fem år igen, då när man inte behöver ta ansvar för nåt, då när man helt utan synlig anledning kan bli alldeles galen å lägga sig på golvet i mataffärn å skrika rakt ut för att man tycker att livet är nästan hur orättvist som helst. Det finns dagar då jag tvivlar på min kompetens å min förmåga att klara allt det där som förväntas av mig, i alla de olika situationer som jag ställs inför.

Sen finns det dagar då jag är fucking oövervinnerlig, när allt går min väg å känslan är att människor borde stå längs min väg för att hylla å hålla segerparader i mitt namn. Det händer att jag är kung över hela min värld, att jag vill krama alla jag möter för att livet är det mest fantastiska å inga hinder är för stora för att kallas möjligheter. Det finns dagar då jag har svar på alla frågor å räkmackor inte längre är sånt man äter utan sånt som fastnar lite under fötterna där man glider fram medan man sippar bubbel.

Å så finns det idag. Idag är en såndär mittemellandag när jag faktiskt inte vet åt vilket håll jag kommer ramla, eller hur hårt jag kommer landa.
Idag är en såndär dag då jag tvättar kläder å låter tankarna snurra runt. Idag är en såndär dag då man kanske inte måste veta allt, men må helt ok ändå. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0