Som då.
När jag var liten varade sommarlovet i en evighet. Vi badade varje dag, räknade myggbett på benen å lekte vid bäcken. Det fanns inga tråkiga dagar, bara timmar att fylla med lek, där alla skogens stigar ledde till äventyr å där varje röd lada var en hel värld att upptäcka.
När jag var liten var vårens översvämmade hagar oceaner som vi byggde flottar för att segla över och drömmarna gjordes för dagen. Vi cyklade till sjön å hem igen flera gånger om dagen å vattnet var alltid varmt.
När jag var liten var livet alldeles bekymmersfritt, utan ett endaste moln på himlen å sommarlovet varade en evighet.
Jag undrar när man egentligen slutade vara liten. Å varför.
Kommentarer
Trackback
