Som extemtröttma.

Ni vet den där känslan, när man har vaknat någorlunda utvilad på morgonen men ändå känner sig fullkomligt överkörd redan tidig kväll igen. Lite så lever jag nu. Alltså, jag mår bra å känner mig mestadels ganska pigg å glad, men när kvällen kommer är det som att orken är helt slut å jag blir hundra år på ungefär fem minuter. Mitt fullmatade jobb, min fullmatade fritid, dotter, distansförhållande, ja kanske tillåme den där våren som får mig att sprudla av glädje, tar på krafterna, så är det bara.
Nu sitter jag alltså i soffan, med nysövt barn i rummet intill, å känner mig mer än redo för John Blund. Jag, som tidigare hade svårt att sova före midnatt - dels för att sömnen inte riktigt ville infinna sig, å dels för att jag inte riktigt tillät den att göra det - behöver plötsligt de berömda åtta timmarna.
Vi fortsätter att låtsas som om ålder är en betydelselös siffra va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0