Som oönskad distans.

Man skulle ju kunna säga att en av fördelarna med distansförhållande är att man inte riktigt har tid eller möjlighet att tröttna på varandra, men helt ärligt är det en fördel jag gärna hade klarat mig utan. Alltså, jag saknar mannen bara han är i ett annat rum, eller ens sitter på andra sidan bordet, tillräckligt långt bort för att inte nå. Ibland saknar jag honom tillåme när han är precis nära, om jag vet att han snart måste åka.
Jag har me andra ord inga problem med vart han än befinner sig i världen, jag har bara problem med att jag inte alltid är där med honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0