Jag saknar dem som sommar.

Jag saknar dem. Det doftar sommar å jag saknar dem.
Det var värme å fest å solsken å hela livet lekte - det leker såklart nu också, fast på ett annat sätt - å vi ramlade runt utan att bry oss så mycket om imorgon eller vem som hörde oss där vi satt i timmar på balkongen med cigg å rosé å babblade om vackra pojkar och den stora längtan.
"...och vi går ut å brinner upp i natten, å skyller allt på våra fyllehuvuden..."
Som alltid minns man det fina å glömmer jävligheten å tårarna - vi var inte skonade i allt det vackra - men det är en rättighet som finns av en anledning och såhär i efterhand är tårarna nåt som rinner mellan fingrarna som den varma sanden under våra fötter.
Det var lite som min sista sommar i tiden som jag så innerligt ville ifrån, men som jag för en stund älskade igen. Och jag kommer inte att sakna livet som vi hade, vill inte ha det tillbaka, men jag saknar dem.
Det doftar sommar å jag saknar dem.

"..man måste dö några gånger innan man kan leva..."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0