Angies Värld

 

Söndagsångest ger mig ångest, låter jag plötsligt meddela såhär på en onsdag. Från ingenstans kan tyckas. Självklart ligger det en större tanke bakom å vad jag menar är att jag inte vill vara en av alla de människor som lider av söndagsångest, då när helgen har gått alltför snabbt och den nya veckan känns tung att ta sig an.

Tvärtom vill jag skutta - nåja, jag är ju inte den morgonpigga typen, så skutta kanske aldrig kommer att hända i uppstigningssammanhang - men åtminstone sätta ner lätta fötter på golvet nedanför sängen på morgonen, oavsett vilken dag i veckan det är. Jag vill vara en av dem som känner att dagen har så mycket att erbjuda och att den är min att använda fullt ut. 

Att kunna säga till sin omgivning, men allra mest till sig själv, att man är nöjd med varje dag måste väl ändå vara något av livets mening. Nu betyder inte det att man ska go all in hippie-style - jag är fortfarande en konsumtionskåt kvinna med verklighetsförankring, som fattar att alla dagar inte kan vara den underbaraste på jorden - men man kan välja sina förutsättningar. Såhär.

Det är skillnad på att glädjas åt sitt jobb, och att glädjas åt de fördelar som jobbet för med sig.

Det är skillnad på att glädjas åt sitt äktenskap, och att rädas över vad en eventuell ensamhet skulle betyda.

Det är skillnad på att träna för att må bra, och att i smyg avsky det som alla andra ser som perfekt.

Det är skillnad på att leva sitt liv, och att leva alls.

Förstår ni min tanke?

Jag vill inte ha söndagsångest någon dag i veckan. Jag vill somna varje dag med en känsla att jag har valt mina förutsättningar för dagen, och att jag åtminstone är nöjd med de valen, även om resultatet såklart inte alltid blir det önskade. Lättare sagt än gjort, I know, men allt måste börja med en tanke - det är den första förutsättningen.

 

 

När man ser saker ur ett annat perspektiv hittar man andra vägar.