Som en av alla höstkvällarna.

Jag vet inte när sommaren riktigt tog slut. Kanske för att det är svårt att säga när den ens började. Plötsligt var det ändå verkligen höst å ikväll kändes det tydligt när jag gick bland äppeldoftande trädgårdar där mörkret la sig innan bolibompa var slut i villorna.
Det är något vackert å samtidigt så vemodigt med hösten, som en längtan efter att få tillbaka värmen men oxå ett litet behov att gömma sig bland stora filtar å te-muggar tills allt är över. 
 
Jag tänker inte gömma mig tills allt är över  - även om jag önskat åh, så många gånger, att det vore möjligt - men jag tänker låta ljusens sken å teets värme göra sin sak på en måndagkväll när saknaden över sommar å mannen är stor.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0