Som ont av saknad.

Jag saknar så många av mina vänner, jag saknar dem så jag får ont i magen. Och är du en av dem, så vet du förhoppningsvis om det, även om vi inte hörs så ofta som jag önskar. Jag ber dig då att ha tålamod me mig, å tiden som inte riktigt räcker till, för jag kommer tillbaka. Det kanske dröjer ett tag till, kanske resten av året, men jag kommer tillbaka. På riktigt.
Det är inte klokt att man ska ha det såhär, att livet är ett evigt tetrisspel som man försöker reda ut innan alla bitarna staplas på varandra i alltför snabb takt, tills taket är nått å spelet är slut.
 
I mig finns en innerlig längtan efter att skapa - något, vad som helst, bara jag får vara kreativ - men varken tiden eller energin är helt med mig på den fronten nu. Tankarna snurrar och i mitt huvud inreds en lägenhet i Lusekoftland å en annan i Rondellstaden möbleras om, drömmarna blandas med vackra kreationer som ska skapas av gamla fönsterkarmar och nedfallna trädgrenar. Då, när jag kommer tillbaka.
Men var inte oroliga, jag ska inte hamna där igen, ni vet där jag var då när allt jag ramlade ihop i en hjälplös liten hög å tetrisspelet blinkade Game Over. Jag ska absolut inte hamna där igen, å just därför ber jag om ert tålamod, å ert förstående för att saknaden just nu mest räcker till ont i magen å ett inlägg på en blogg.  
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0