Angies Värld

Jag letade efter citat om livet, eller kärlek, eller nåt annat bra som kan va värt att uppmärksamma å kanske bli lite tröstad av, eller påmind om. Ni vet, sånt som folk gärna skriver, typ "livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns" å såntdär, fast lite mer i en käftsmällsvariant.
Jag vet ju att livet pågår just nu, att det är bättre att älska å mista än att inte älska alls, å att vänner är såna som vet allt men ändå finns kvar.
Jag ville hitta nåt mer. Nåt bättre.
Sen hittade jag något annat:



Å ja, varför inte?
Ibland orkar man ju lixom inte va så jävla korrekt.

Jag skulle ju packa den där helgväskan, den som ska få följa med till västkusten. Å jag längtar massor efter helgens härligheter - bröllopsyra, lillebrorkramar å kaffepaus i en skivstudio - det gör jag verkligen, men jag kan ändå inte bli klar.

För ibland måste man lixom bara låtsas, även om man inte är helt säker på att det verkligen är så.

Göteborg - Växjö - Helsingborg - Göteborg - Växjö - Malmö - Öland - Stockholm. Sådär ser mina helgplaner för de närmsta två månaderna ut ungefär. Däremellan ska jag - bortsett från att jobba, vilket såklart tar större delen av min vardagstid å energi - hinna fira födelsedag och en massa annat som kräver viss planering å engagemang. Missförstå mig rätt, jag älskar när det händer saker, jag har bara lite svårt att hinna med mig själv ibland. Å jag vill så mycket!
Har alla det såhär? Så att man ibland måste planera de "lediga" minuterna man har varje dygn för att ens hinna köpa mjölk, eller klippa tånaglarna för den delen. Det tar ju lixom aldrig slut; hemmet, bilen (tvättas, lagas, besiktigas), träning, mat (som tydligen både måste handlas å ätas), möten, skor som ska lämnas på lagning, dotter som ska hämtas å lämnas från träning eller skola, presenter att fixa, tågresor att boka (=förseningar att räkna med), apoteket å systemet som gärna får utöka sina öppettider, vänner att träffa, mamma att ringa, räkningar att betala, fester, jobbresor å tandläkarbesök. Det ska dessutom handlas regnkläder, höstskor å bröllopsklänning, tvättas kläder och följas med på skolträffar av olika slag... Som sagt, det tar aldrig slut.

Nu ska jag ge dig som har en sambo/ fru/ man en tanke: Ni är två! Förvisso vet jag inte många hem där det inte tjatas lite om vad som måste göras, men det finns åtminstone nån att tjata på om det, nån som delar ansvaret för att det blir gjort. Eller nån man åtminstone kan skylla på om det missas. 
När man är själv så är man själv. Man har iofs friheten att dra iväg över helgen utan att lämna någon kvar, men å andra sidan är det just det - man saknas inte hemma och allt ser likadant ut när man kommer tillbaka som när man lämnade det. Pusslet är mitt och bara mitt.

Men alltså, jag ska andas havsluft var å varannan helg framöver, och det är tillräckligt - och fullkomligt nödvändigt - för att orka pussla lite till.

Ni vet när man så gärna vill verka härlig å intressant å möjligen lite oemotståndlig, men eftersom man så gärna vill just det snarare verkar tvärtom, å över telefon kan det tendera att bli ännu värre då man inte ens kan le å på så sätt försöka rädda upp det hela lite, utan istället bara verkar lite dum i huvudet. Ni vet ett sånt tillfälle?

Det har alltså varit en extremt lång dag och min hjärna skulle lätt kunna få potatismos att framstå som en högre utvecklad intelligens.

Jag tänkte somnat tidigt igår och hade ju alla förutsättningar att lyckas med just det. Istället låg jag å snurrade runt i min säng till långt efter midnatt, vilket innebar färre sovtimmar än mina redan normalt minimerade. Med tröttsvullna ögon å vetskap om en tolvtimmars jobbdag framför mig lyckades jag på nåt sätt ändå komma upp å iväg. Förresten har oktober flyttat hit på heltid, med sidledsregn å allt, och jag höll på att krocka två gånger på väg till jobbet.
Det blir en bra dag det här va?

För första gången på väldigt länge är det en såndär vanlig söndagssöndag, ni vet en sån när man ligger själv i soffan å är sliten efter helgens ljuvliga upptåg, inte särskilt social men tillräckligt trött å ynklig för att vilja bli lite omhändertagen.

Växlande molnighet, chans till solglimtar, mestadels uppehåll men risk för en och annan lokal skur.
Ibland är det svårt att veta om man pratar om det väder som nu har bestämt sig för att ta över augusti, eller om livet i allmänhet. Oavsett vilket så föredrar jag de där solglimtarna. Önskar bara att de kunde vara lite mer ihållande.

"det sas på radion tidsvis uppehåll i Svealand
hon tänkte uppehåll är bra men inte nog
jag skulle hellre se en riktigt bra förklaring"

Och som han säger, gråa dagar skyndar aldrig på...
Lyckligtvis är det fredag med mestadels sol, om än en aning blåsigt, och uppehållet verkar stanna kvar. Det återstår att se om morgondagens dans blir i gummistövlar eller sandaler, men dansa i en park ska jag, som om det inte fanns någon morgondag.

Och ibland, kanske utan större anledning alls, kan någon lixom få en att tappa andan för ett ögonblick. Bara sådär.

När man gör en liknelse mellan nåt slags förhållande å att äta för mycket glass - en liknelse som är så bra att man fattar alltihop - då blir man sådär konstigt nöjd för att man äntligen lyckats sätta ord, men samtidigt så jäkla irriterad på att man inte kan äta precis hur mycket glass som helst utan konsekvenser. Och på att man - hur mycket man än äter, å hur dåligt man än mår av det - alltid är sugen på glass ganska snart igen.

Just det, efter mer eller mindre en hel sommar på ön tog jag premiärdoppet i havet bara för en vecka sen. Och det räknas visst, även om jag inte doppade huvudet (vilket jag mycket väl kunde gjort om det inte varit för allt frisyrstök som följer. Ja, det går bra att kalla mig fåfäng, men att efter stranden gå till restaurang med nybadat fluff som mitt rekommenderas helt enkelt inte.)

Okej, kan den som tog beslut på att flytta oktober till augusti ge sig till känna omedelbart? Vad jag vet var det ingen folkomröstning på det. Och om det var, men jag missade, så anar jag rösträkningsfel. Var det inte så att vi bara för några år sen bestämde att augusti är mer sommarmånad än juni? Att vi flyttar fram våra semestrar allt mer?
Det rimmar just nu väldigt dåligt med höstkänslan utanför mitt fönster, och med det faktum att jag ska på bröllop på en båt i Göteborgs skärgård nästa helg. Väldigt dåligt. 
 

 

Det kan vara så att jag blir lite intensiv när jag har siktet inställt på nåt, typ som nu när jag har bestämt mig för att komma igång me träningen å bli lite sund igen. Det kan oxå vara så att jag gick lite bananas i affären tidigare ikväll, då jag illröd i ansiktet och med svetten fortfarande rinnande efter dejten med löpbandet, fyllde min korg med nyttigheter.

Nä, det är sannerligen inte lätt att få nån slags ordning (ordning i detta fallet betyder att bli sund/ mindre onyttig/ några kilo lättare) på livet såhär efter semestern när allt man vill är att hänga kvar vid den sista lilla strimman sommar som är kvar, vilket lätt leder till ett glas rosé på en uteservering när vädret tillåter.
Jag har lagt större delen av semesterkassan på restaurangmat och tillhörande dryck denna sommaren, både till mig själv å andra. För det är ju lixom ett jäkligt trevligt sätt att umgås. Att jogga några kilometer tillsammans är fan inte samma sak, hur intensivt man än skulle försöka.
Men nu måste jag alltså skärpa mig! På riktigt. Det är detox gällande det mesta, men kanske framförallt det där vinet som är så gott att sippa i solnedgången. Och så måste det bli skärpning me träningen. Nu är det jag som släpar arslet till gymmet. Precis NU.

När man inser att man faktiskt har blivit sådär semestertjock som man inte ville bli, å tar en chokladbit som tröst. Det är då man skulle ätit en morot istället va?

*Bilen ser lite mindre skitig ut efter ett rejält skyfall.

"Mamma, vad vill du göra när du blir gammal?"