Som att det ändå kunde varit sämre.
jag trodde sporren fanns på annan ort
men deras klockor gick lika fort
det är ett snabbt liv
jag satt i en bar långt västerut
där jag känner mig hemma och har vart förut
på tvn visade man ett lyckligt slut
och allt såg plötsligt lite bättre ut
det är ett gott liv..."
Som kärlek.
Kärlek är att lämna små lappar för mig att hitta, på vardagliga ställen när jag som bäst behöver det. Eller att brygga kaffe för en lång bilresa till sig själv, å sen ladda kaffebryggaren till min morgon då jag vaknar till den ljuvliga doften.
Kärlek är oxå att längta så mycket att man rensar bort tillräckligt me kläder för att tömma en hel garderob, så att mannen kan börja få plats me sitt.
Som att fortfarande snöogilla.
Ändå ogillande av högsta grad. För att det är kallt, men framförallt, för att det är o k o n t r o l l e r b a r t.
Visst, det ÄR fint. Jättefint. På avstånd. När det ligger stilla å inte stör å ljusar upp det som annars bara vore grått. Men det är oxå allt.
Sorry, men känslan är överväldigande. Jag kan inte gilla läget fast jag vet att det är det enda att göra. Känner bara att det fina inte väger upp det stökiga. Mysfaktorn som kan kännas när man tittar ut på snön blir noll i samma sekund som jag kliver ut. Å det är innan jag ens försökt skotta fram bilen. Me vind å snö piskande i ansiktet.
Många säger att de blir som barn när snön kommer men jag blir mer som en kärring. En gnällig sådan. En som egentligen borde bo typ i Spanien från september till april.
Så snöälskare, grattis. Jag hoppas verkligen att ni passar på att njuta nu, mitt i allt det underbara vita som ramlat ner. Och när ni ändå är ute å njuter; min bil är parkerad ute på gatan. Svart nånstans under det vita.
Ska vi säga framskottad å varm kl 06.40 imorn?
Som en snösöndag.
Vi firade fina mammans födelsedag igår - med bowling å god mat. Man skulle väl kunna säga att det är som att ta ett alternativ från min shitlist å ett från min bestlist. Å om man säger att till det bästa kan man dricka vin å till det andra kan man komma på nya svordomar så tror jag ni förstår vilket som är vad. För ni vet, när familjen står å jublar om man får ner fler än hälften av käglorna, det är då man vet att man aldrig kommer bli ett bowlingproffs.
Så alltså, bowling igår å snö idag. Ändå vill jag på inget sätt att helgen ska ta slut.
.
Som en fredag. Igen.
Så var det fredag igen å det låg några nya pudersnöflingor på bilen i morse. Hela veckan har rullat på i flygande fart å helgen ser ut att följa samma bana, vilket får mig att hoppas att träningsvärken i skinkorna - igår var det stallkväll å voltövning - försvinner extra snabbt. Kvällen till ära blir det nämligen hockeyderby å jag ska halka ner på isen i periodpausen för att överlämna en tröja till en av våra lyssnare. Alltid festligt att kunna gå normalt vid såna tillfällen menar jag.
.
Som ett kärleksöverfall.
Love gives us a fairytale"
Och jag vill gå där med honom längs Karl Johan, fast det är snö å kallt å alldeles för långt borta från resten av mitt liv. Jag vill gå där å känna värmen från hans hand och hans leende, när han tittar på mig som ingen tittat på mig förut.
Det är som att kärleken överfaller mig lite extra ibland, när jag får en sekund över, å jag får sådär ont i bröstet av saknad.
Som nödvändig vaken-hjälp.
Ta med koffeintabletter i överflöd på kickoffresan till Barcelona!
Idag fick vi nämligen ytterligare info om vad som väntar då, å när jag lägger det till tidigare års erfarenhet samt min nyfunna kvällströttma kan jag konstatera att jag behöver all hjälp jag kan få. Första dagen innebär uppstigning senast kl 04.00, flygresa, fyra timmar konferens, incheckning, middag, party...
Detta i jämförelse med min å mannens resa härrom veckan, när vi steg upp lika tidigt, flög några timmar å sen gjorde ingenting men ändå deckade vid 21.30 på kvällen - egyptisk tid.
Wish me luck..?
Som att invänta februari.
Denna februari bjuder som vanligt på kickoff me jobbet (denna gång i Barcelona) och på sköna helger med västkustluft och kärlek. Nånstans däremellan ska jag göra plats för nämnda kärlek - eller åtminstone kärlekens kläder - i en garderob, för att Rondellstaden ska kunna bli lite mer hemma även för honom.
SÅhär avslutades februari för ett år sen:
"Det blåste kallt, men ändå. Jag inser såhär i efterhand - för efterklok är det lättaste klok att vara - att jag borde varit utomhus mer i helgen. Andats havsluft som en tok, eftersom den inte finns att tillgå i skogen. Alltså, skogen som i Rondellstaden mitt mellan kusterna.
Vem vet när det blir tillfälle för havsluft igen. Om man ändå kunde spara den i en burk eller så.
Märkligt hur det kan vara sån skillnad på luft å luft, å hur en sort kan få en att verkligen leva medan en annan sort mest håller en levande. Eller i värsta fall, å mörka nätter, bara överlevande.
Men oavsett skog eller hav så doftar luften åtminstone vår nu.
Det är bra nog. I guess."
Och jag tänker att alla månader som avslutas med en doft av vår måste vara bra månader.
Som att hitta en lämplig outfit.
Som bättre sent..
I söndags var det en lite särskild dag - som jag missade. En dag fylld av lite extra ljuvlighet i blandade färger skulle man kunna säga, det var nämligen tulpanens dag!
Jag fullkomligt älskar tulpaner, å det finns många jag skulle vilja ge en bukett till, av olika anledningar. Självklart kan man göra det vilken dag som helst, men just Tulpanens dag hade ju lixom passat lite extra.
Mina tulpaner ger jag iaf nu till:
Mannen - han som har mitt hjärta å gör det komplett.
Dottern - hon är minsann en härlig unge!
Mamma - min idol i många avseenden.
Familjen - den stora, lite stökiga, men mestadels alldeles underbara.
Mina vänner - de finaste man kan ha.
Svärmor - framförallt för att hon födde å uppfostrade den fantastiska mannen.
Er - för att ni finns å bryr er om min lilla värld.
Kärlek!
Som att tacka nej till årets deppigaste dag.
För min del började dagen med en nästan-missa-dotterns-buss-å-spilla-ut-kaffet-morgon, å en stund efter lunch var det lite deppigare än vanligt eftersom mannen hade stannat extra länge med sin snoriga näsa, men då åkte tillbaka mot lusekoftland. I övrigt - sluta lipa!
Vi har klarat oss igenom det allra mörkaste, överlevt julmaten å en rejäl förkylning, har massa goa långhelger å lediga dagar lagom till att solen börjar visa sig lite mer å innan vi vet ordet av sjunger vi 'Den blomstertid nu kommer' som om vårt liv hängde på det. Deppigt? Not so much! Det bästa är framför oss! Det ska firas påsk, plockas vitsippor, drickas kaffe ute mot husväggen medan den första solen värmer kinderna. Det ska packas helgväska till Stockholm, Barcelona, Göteborg, Oslo å den ljuvliga västkustön, och det ska bli rosépremiär i gräset. Sen ska det plötsligt samlas fräknar, njutas kall glass på varma klipphällar, grillas i tid å otid å andas det där härliga som bara en svensk sommar kan erbjuda.
Det finns med andra ord mycket att se fram emot, å tiden går nog så snabbt ändå, innan det blir en såndär tisdag i november. Så kom nu inte dragande me årets deppigaste dag till mig idag, för jag vill inte va me på den.
Som en hemmahelg.
Helgen har inte innehållit några större utsvävningar å tankarna har varit ovanligt stillsamma, därav min brist på inlägg.
Efter en lördag full av tvätt, städ å snoriga näsor - dock med de lite härligare inslagen ny skohylla, räkor å vin - var det inte svårsomnat igår kväll, trots att Top Gun rullade i rutan.
Idag var det klockan som väckte oss för tidigt för en söndag eftersom dottern skulle spela innebandy.
Men hörrni, det är fan som julafton varje gång jag går ut i hallen nu å ser mina snyggaste klackar på rad.
Som ett tillägg.
Jo alltså, på dagens bästa-listan hamnar för övrigt mysig sushilunch me fina vännen å att jag fick världens härligaste häst på ridningen ikväll.
Och som om det inte vore nog, en fantastiskt doftande bukett liljor som allra finaste mannen har skickat.
Så om man bortser från dagens dåliga var detta minsann en bra torsdag.
Som lite av varje.
Dagens dåliga:
Att oktobervädret är tillbaka, med sidledsregn å allt.
Att ringa å ringa å ringa till folk som inte verkar ha den minsta plan på att svara.
Att Förkylningenfrånhelvetet verkar övergå i en begynnande bihåleinflammation.
Dagens bra:
Att det är fredag imorn, vilket innebär att lilla familjen blir komplett då både dottern å mannen kommer hem.
Att det är fredag imorn, vilket innebär säsongsstart på Golden Friday.
Att det är fredag imorn, vilket egentligen är nog så bra i sig.
Som att längta sig lite tillbaka.
Faktum är att himlen är lite vackert rosa om jag tittar bort mot mitt söder, där jag sitter på kontoret som har utsikt över en gråkall järnvägsstation där tågen kommer och går, men jag kan ju ändå inte låta bli att sakna utsikten som mötte oss varje morgon, med ett löfte om en ljuvlig stundande dag.
!
Som att schemalägga Q1.
Det här med långdistansförhållande som innebär att i princip allt umgänge ska komprimeras till helgerna är en lite intressant (jag använder ordet intressant eftersom nytt år betyder att se möjligheterna) sak att pussla ihop kan man säga.
Som borta bra, å allt såntdär tjafs.
Och tänk att jag också skulle bli en av dem som tycker att den egna sängen har något särskilt skönt att komma med - fast den egentligen är en vanlig gammal Ikea-säng som för länge sedan sett sina bästa dagar - bara för att den råkar stå hemma.
Undrens tid, mina vänner. Undrens tid.
